onsdag 19 juni 2013

Om att falla. Hårt. Och försöka resa sig igen...

Den senaste tiden har allt runt omkring mig bara snurrat på i ett ovanligt högt tempo. Jag har ryckts med och tappat greppet om min vardag och mina invanda rutiner. Inget ont i det. Tvärtom! Få saker är mer uppfriskande än ett omväxlande tempo, om du frågar mig!

Men denna gången har det blivit för mycket.
Av allt.

Det började nog med att min fina väninna, Jonna, var med om en otäck olycka. Hon klarade sig efter omständigheterna väl, men skadade bland annat sitt knä. Sakta men säkert är hon nu på bättringsvägen, tack och lov, men någon träning har det naturligtvis inte varit tal om.
Vad händer då? När min allra finaste träningskompis inte kan träna? Jo, då ser jag det som ett gyllene tillfälle att skita i träningen, jag också.
Jag veeet! Idiotiskt! Men så har det blivit.

Och fy så in i helvete vad dåligt jag mår.
Jag äter för mycket - och definitivt fel.
Jag missköter sömnen, fokuserar på fel saker, shoppar för mycket, rusar iväg, pockar på fel slags uppmärksamhet, har en inre oro som kör 24/7. Ändå fortsätter jag. Why??!

Vad fan är det för fel på mig??
Jag har köpt så galet mycket kläder. Finfina kläder som jag suktat efter lääänge. Men inte behöver jag allt..? Och ett felköp på över 700 spänn är inte okej. Och inte kan jag lämna tillbaka den heller, då den var på rea... Jag är glad som en speleman när jag använder mina fina kläder, men det har definitivt gått till överdrift. Nu lider jag ingen större ekonomisk skada av det, men jag mår ändå dåligt över det. Det får väl ändå ses som ett tecken på att något inte är som det skall.. Jag har inte ens överblick över hur mycket jag handlat för... Och jag avskyr att inte ha koll!

Nu gjorde jag ett överslag, och det är en himlans massa pengar! Pengar jag har, men det är på tok för mycket att shoppa för på så kort tid...

Jag var så himla duktig och skötte mig ok med maten och träningen tills Jonnas olycka hände. Sedan dess har jag rört på mig två gånger. Två. Jag kunde lika bra skitit i de två passen.
Min kropp skriker efter endorfinkickar!! Och jag tystar den med socker...
Jag äter godis och kakor som om varje dag var den sista. I natt hade jag min tredje nattflygning på tre dagar. Då satt jag och åt sill och ägg på rågbröd och en chokladmousse kl ett på natten...
Klart att jag måste äta på jobbet - men chokladmousse??! För faan...

Idag gick jag ut starkt med underbara jordgubbar i yoghurten till frukost, knäcke med kalkon, samt en kalorisnål hemmagjord tonfisksallad till lunch.
Åkte därefter till brorsan som bjöd på ost och skinkpaj. Då var det kört. PANG! Fett- och sockerknappen trycktes in av pajen.
Jag åt ostbågar, chips och toblerone när jag kom hem...

Varför har du det hemma??! - Tänker ni säkert...
Well, jag var och handlade mat idag. I kundvagnen låg följande:

Skivad kalkon - BRA!
Fryst majs - BRA!
Frysta ärtor, majs och paprika - BRA!
Yoghurt - BRA!
Lövbiff - BRA!

Laktosfri mjölk - BRA!
Kvarg - BRA!
Tonfisk i vatten - BRA!
Rödlök - BRA!
Kapris - BRA!
Nypotatis - BRA!

Chips - WTF?!
Ostbågar - WTF?!

Allt supersunt ända fram till de sista två raderna...

Jag har så jävla svårt att låta bli! Jag har tappat kollen - och säg nu inte att man ska unna sig lite och bla bla bla. Jag unnar mig varenda jäkla måltid just nu. Och det kan man göra. Om man vill lägga på sig i vikt. Och det är min stora skräck, efter allt kämpande med att tappa mina kilon. Ändå gör jag såhär - mer eller mindre medvetet... Sabbar...

Som tur är har jag Jonna, och jag skickade ett nödrop till henne:
"Jag sitter och trycker i mig Toblerone, hjälp mig!"
Och hon svarade på direkten. Lite sms fram och tillbaka, sen snörade jag på mig skorna och tog en snabb powerwalk. 4,3 km. Tack gode gud att jag har henne! Min ängel!!
Nu får det vara stopp! Med allt! Dags att rätta in i ledet, strama upp och rätta till. Jag mår så mycket bättre då... Och jag saknar verkligen mitt sunda jag.

Så i morgon ska jag upp i tid, äta min gröt med blåbär och ett kokt ägg, sen kör jag till verkstaden och får fixat bromsarna. När jag kommer hem ska jag träna. För jag är en sån. Som tränar.
Jag är inte en sån som sitter framför TV:n och trycker i mig Toblerone och mår dåligt...

Tataa på detta långa flummiga inlägg!
XXX


11 kommentarer:

Nina sa...

ojoj, förstår dig precis, det skulle kunna ha varit jag som skrev det där, förutom att min bästa träningskompis är jag själv och jag gick och blev förkyld för några veckor sedan... så vad har jag gjort? Ätit... massor... massvis med onyttigt... Ben&Jerry's, godis, choklad... i mängder! och ja, jag har gått upp i vikt, försöker bromsa det, äter toksunt hela dagen fram tills dess att jag kommer hem, då är det som om ingenting kan hindra mig! Och jag har ingen motivation till att sluta heller! Träningen har jag börjat lite stillsamt med igen, men att skippa allt onyttigt... tydligen helt omöjligt... och handla på tom mage... vansinnigt va mycket fel man får med sig hem! kämpa på finaste du! Stor kram

Helena m. 4 sa...

Åh vad jag önskar att du bodde närmre, både för din och min skull, du är definitivt inte ensam om ditt beteende, tro inte det, dock med vissa justeringar eftersom jag inte har ett ensamhushåll (eller ja du är ju 2 med sonen) vi är ju 6 st så jag kan inte tappa kontrollen helt, men jag vet PRECIS hur du känner det...
Saknar dig, det är långt till Skåneland men jag skickar en STOR kram !

cissispringer sa...

Jag förstår dig så väl. Been there, done that. Doing that over and over again... Varför? Man vet ju vad man mår bra av. Ändå trycker man i sig.
Fy bubblan. Skickar en stor stor peppkram och hoppas att det snart flyter på igen!

Susjos sa...

Verkar som vi alla känner igen oss, inte minst jag! Vi får peppa oss vidare!! Kramar i cyberrymden !!!

cissispringer sa...

Hur går det för dig? Kram

äppelblomman sa...

Söta söta Madde, gud som jag känner igen mej. Är precis likdan... Så jäkla mycket allt eller inget... Aldrig någon balans... Hur svårt kan det vara?
Puss på dej och jäkligt synd att vi inte bodde närmre varandra, då hade vi kunnat PW varje morgon! <3

Fru Venus sa...

Hur är det nu vännen? *orolig*

Helena m. 4 sa...

du snygging - så här långt får du inte falla...
upp med dig, nånstans...
;-)

Susjos sa...

Allt väl!?
Skönt med semester så småningom!
Det blir Zakynthos för oss den 16/8...KRAM!

Fru Venus sa...

Var är du snygging?
Har jag missat nåt, bytt blogg?
Allt ok?
KRAM!!

Andreas sa...

Hur hårt kan man ramla, å ändå resa sig? För å sätta det i relation så ligger jag här på Sahlgrenska med Cancerbesked för 7 dagar sedan (att det spritt sig till lungor å lymfkörtlar) amputerat mitt vänsterben i torsdags. Två små barn som väntar där hemma med tusen frågor. Uppe å ståtränar äter sover allt för att läka fortare än kvickt så man kan börja med cellgifterna för å gå på nästa problem.. Man kan.. Det finns bara det, finns inget ge upp. Bara dunka på, resa sig å kämpa.